Galna norrmän och andra hangflygare i Sälen

1:a till 3:e augusti kördes årets hangträff i Sälen. Träffen hade samlat ungefär 100 flygare och andra intresserade. Andreas Karlsson var på plats och dokumenterade under torsdag till lördag. På söndag tog Magnus Hållhans över anteckningsblocket. Här kommer deras skildring av tillställningen.

Torsdag (Andreas)

Jag och Magnus Hållhans tjuvstartade och åkte till Tandådalen redan på torsdagen. Vi bodde i Panoramahusen. 

Panoramahusen. Jättefina stugor med 10 bäddar, bastu och alla bekvämligheter man kan tänka sig.

När vi kom fram såg vi att närmare hälften av alla deltagare också hade kommit upp. Det var mycket flyg i backen bakom stugorna på dagen och på kvällen. 

Jag lånade ut min röda handluns till några av norrmännen och blev nästan ihjälkörd! De flög emot mig så lågt att jag fick slänga mig på marken för att inte träffas! Vid det här laget hade adrenalinet börjat rinna till, och galna norrmän bör ju sättas på plats, så jag skulle imponera och rolla under några liftvajrar. Resultatet blev 6-7st fina jack i vingen. Bara att gå in i stugan och tejpa ihop självförtroendet och vingen....

Fredag (Andreas)

På fredag morgon var det dags att börja flyga på riktigt. Vinden var västlig så flygning fick ske på Tandådalen. Tunga regnmoln och svag vind gjorde att förutsättningarna inte var de bästa, men upp skulle vi!   

Då första paret skulle sätta sig i liften spårade korgen ur och vi fick vänta på att den sattes på plats igen.

Väl uppe låg vinden på och många flygplan var i luften. Äntligen! Det är det här som alla har väntat på ett helt år! Jag flög min luns ett bra tag, lika så gjorde Eson (Thomas Eriksson) och Magnus. 

Jag och Micke Berg försökte flyga lite rote. Det gick bra ända tills vi blev övermodiga och skulle utmana varandra att flyga under liftvajern. Micke flög först under varefter jag gjorde en tryckare med riktning mot vajern. Då hände det....  Micke hade vänt runt med sin Pilatus- B4 och vi mötte varandra precis under vajern. PANG!! Smällen var en praktfull audiovisuell upplevelse. Min Röda kärlek var inte precis hel. Mickes maskin klarade sig lite bättre, men han bröt sönder den bara för att han inte ”orkade” laga den.                                        

Planerna på en F3K karriär är tills vidare lagda på is!

Efter min och Mickes hastigt avbrutna uppvisning flög Magnus och Eson sina ”lunsar” med viss framgång. Sedan mojnade vinden så att bara F3K modeller och lätta ”Gummiankor” kunde flyga. Då traskade jag, Eson och de övriga (Min bror Thomas, Lina och Jenny) som bodde i vår stuga hem.  Senare på dagen kolliderade Magnus (dvs hans plan) med en Phoenix, och han kunde inte fortsätta flyga. 

Under fredagen flög också Kurt Ilar några av sina senaste skapelser väldigt elegant!

Thomas, Andreas och Kurt med en fantastisk natur i bakgrunden.

 

Kurt Ilars fantastiska konstruktioner väcker alltid uppmärksamhet. Många var de som ville känna på hans maskiner.

På kvällen var stämningen på topp! Pontus (Thorsell) och Emelie kom upp runt halv 9. Därmed var stugan fullbelagd. 

Jag och Kurt installerade radion i hans F3K modell med Y-stabbe, som jag skulle få låna under resten av vistelsen i Sälen.

Nedanför stugorna finns det en stor asfaltsplan som kvällstid används för flygning. Har man inte blivit häpen av alla konstiga och häftiga plan uppe på hangkanten så blir man det definitivt på kvällen nere på planen. Norrmännen körde mini dubbeldäckare liknande den Anders Källberg brukar flyga här hemma. 

Små snabba El-pylonkärror och en hel del annat smått och gott visades upp.

 

Clas Wallin körde en liten uppvisning med sin Sukhoi.

 

Lördag  (Andreas)

Lördagen bjöd på ungefär samma väderförhållanden som fredagen, så det var bara att ta liften upp på Tandådalen igen. Till en början var det hyfsad vind. Jag premiärflög Kurts Y-stabbe maskin, och det gjorde säkert 10-15 andra flygare med, då sändaren gick runt runt! Och den flög förträffligt!! Y-stabbe är nog melodin.  

Kurts F3K modell med Y-stabbe fick bekänna färg på lördagen.

De flesta hade släpat med sig alla sina stora och fina maskiner. Magnus Hållhans hade tagit med sig sin F3D och ”köttbulle” upp. 

Magnus flög med sin F3D kärra, men klagade över för klen skevroder respons.

 

Magnus Hållhans ”köttbulle”. En kvartsskala Me-163 Komet.

När vinden senare på dagen mojnade flögs det mest med modeller av enklare slag.   

Känd helikopterflygare på hanget. Den här dagen flög dock Pontus en flygande vinge.

Innan flygningarna på hanget avslutades för dagen, testade vi Kurts 2,8 meters seglare, och den flög fint!

Nere vid stugorna hade Anders Källberg en uppvisning som hette duga med sin lilla dubbeldäckare.

Anders Källberg och hans dubbeldäckare i skymningsljus.

När skymningen kom genomfördes ett litet internationellt samarbete. En av deltagarna från vårt västra grannland krokade i en liten seglare, som Anders  bogserade upp. Häftigt!   

Anders Källberg har åtagit sig ett bogseruppdrag....

 

Söndag (Magnus)

Söndagen hade det bästa vädret under träffen med vind som låg rakt på Tandådalen med 5-6m/s. Det innebar inget "toklyft", men förhållandena var fullt acceptabla.

Det flögs flera modeller med en spännvidd på över 4 meter. Bland annat flög Per Nilsson en ASW-27 och Tommi Kinnunen en LS-6. 

Per Nilssons ASW-27. Per hade oturen att vid ett tillfälle bli utan lyft och tvingades landa nere på en myr, med följden att vingen skadades.

 

Pontus flög en del med sin vinge även på söndagen. Jag och Lars Eling flög med varsin kvartsskala Me-163 Komet samtidigt. En flygtur gick bra, men när jag tog en sista tur ensam, slutade det med en utelandning och lite kosmetiska skador.  

Lars Eling med sin "köttbulle".

Pål Vindfallet flög den snabbaste modellen på hanget, en Opus. Den är 190 cm i spännvidd och väger 1,7 kg oviktad, 2,7 kg till med max bly. Han gjorde tryckare väldigt nära marken med hastigheter på över 200 km/h.   

Kinnunens utmaning, där en flaska konjak av finare sort stod på spel, genomfördes på söndagen. Utmaningen bestod i att försöka köra ner Kinnunen. Tommi startade med lite tidsförsprång med en egen modell av Fouga Magister och "utmanarna" flög Zagi-vingar.  En hälsingegrabb lyckades till slut få sin modell att fastna ovanpå Kinnunens modell, med följden att bägge störtade till marken under stort jubel. 

Tommi höjer armen på dagens hjälte.

Trenden beträffande hangmodeller verkar för närvarande vara konstruktioner som Ocelot, miniEllipse och motsvarande. De är helgjutna modeller med en spännvidd på runt 150 cm och har snabba profiler. Oviktade flyger de i vind som är lämplig för Blue Phoenix och liknande, med blylast flyger de i betydligt hårdare vind och går riktigt fort.

Sammanfattningsvis

Både Andreas och Magnus är rörande överens om att hangträffen i Sälen hör till årets höjdpunkter. Att många flygare har sina familjer med sig gör det hela extra roligt. Uppmaningen från Andreas och Magnus till alla RFK Viggare är:  Missa inte nästa års hangträff i Sälen!